det finns en del tankar som ofta snurrar i mitt huvud.. typ, "förbjudna" tankar..

bara jag och en till vet vad jag menar just nu, en vän jag litar såpass mycket på, en vän som faktiskt en gång i tiden har haft exakt samma tankar, som förstår exakt vad jag menar och förstår exakt hur det känns.

för man känner sig hemsk, iallafall jag. det dummaste av allt är att jag egentligen gillar tanken.
"tänk om det hade varit så nu, eller tänk om det hade varit så nu, undra hur vi hade haft det isåfall, tänk om jag gör så och så blir det som jag tänkt, tänk om allt bara blir fel om jag gör som jag tänkt, tänk om.."

jag vill förbjuda mig själv att tänka den här tanken, men somsagt, jag gillar den..

och på nått sätt funderar jag ibland på hur jag ska göra för att det ska bli som jag tänkt. sen kommer jag på mig själv, hur idiotiskt det skulle va att ens försöka få det så.. vad ska man egentligen göra i ett sånthär läge? ett läge man befinner sig i som är något av det mest egoistiska och mest sårbara läge som finns, man vet att det är fel, ändå vill man försöka få tankarna till verklighet. vad ska man göra då? utan att såra någon, och för att man själv ska må bra? that's the question..